Ångest - så nu skriver jag av mig.
Nu är det väldigt mycket saker som händer som jag känner att jag inte riktigt hinner vara mentalt närvarande vid, jag känner mig som ett vandrande spöle, mina tankar är aldrig med mig. Det är för mycket just nu, Ren och skär ångest, fy vad jag ska grina när jag sitter där tre dagar efter studenten och allt är över. bara grina och äntligen få släppa desssa stora stenar från mina axlar. som kämpat nu i alla dessa år.
Det är för mycket, jag ska hinna med möten med lärare när jag egentligen har lektion och deadline är snart, PA100 ska strax vara klart, svenska B's uppgifter jag måste göra på fritiden och tll och från i skolan för att få G i, för att sedan ta itu med nutida konst uppgifter, samt de uppgifter jag har i nuvarande lektioner, Sen ska man hinna träffa vänner, vara duktig i hemmet med att städa vara trevlig och hjälpa till,annars blir det bråk och man får dåligt samvete,hinna studera, sen ska man hinna vara en bra flickvän, och samtidigt se bra ut, Hinner ju inte ens träna nån gång i veckan för jag är helt slut när jag väl kopplar bort allt jobbiga, när ska jag få hinna med mina intressen?!..Jag kan inte ens komma ihåg sist jag målade här hemma, såg klart en hel film eller bara fick vara ensam en kväll utan att bli störd.
Sen pressen och stressen inför att hitta ett jobb! "jag tar ju aldrig tag i något" som man kanske får höra... Men då kanske inte dom personerna känner till allt annat som ska göras. Och jag har haft en plan, en plan och tankar om vad jag ville göra efter studenten,men allt förändrades nu när man har kille,så nu är man tillbaka till ruta ett med att komma på vad ma vill göra. Och alla pikar från alla med att skaffa körkort!
Så himla drygt!
Jag är så himla less nu och känner att jag bara kan släppa allt och fly till ett annat land.
Vad som helst känns nästan bättre,
mitt liv måste bli bra efter att jag gått ur,annars känns inte detta värt..
känner mig litegrann som låt titeln faktiskt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar